Centralamerika består av den smala landtungan som förbinder Nordamerika med Sydamerika. Beteckningen omfattar normalt området mellan Mexicos södra gräns och Colombias nordvästra gräns. Geografiskt sett tillhör Centralamerika Nordamerika, även om området kulturellt sett har mer gemensamt med spansktalande Sydamerika. Centralamerika är ett bergrikt område och genom hela landtungan löper en bergskedja som förbinder Nord- och Sydamerikas huvudbergskedjor. Många av bergen är vulkaner och mellan dessa ligger stora dalar med bördig vulkanjord. Längs de två kuststräckorna mot Stilla havet och Karibiska havet är landskapet flackt med stora banan- och ananasplantager.

Klimatet i Centralamerika är tropiskt. Temperaturerna är höga (25-35°) under hela året i de lågt liggande områdena, medan de i bergen varierar mellan 20 och 25°. Östsidan av Centralamerikas bergremsa får väldigt mycket regn på grund av passadvinden som blåser in från Karibiska havet. Kusten mot Stilla havet får bara hälften så mycket regn och har egentligen en torrperiod mellan november och april, medan den karibiska kusten har helårsregn. Solen tittar fram varje dag, även under regnperioderna då regnet oftast faller som korta, häftiga skurar på eftermiddagen eller kvällen.

I Centralamerikas sju länder bor sammanlagt 25 miljoner människor. Befolkningen är övervägande av indianskt ursprung, även om endast få är renodlade indianer utan europeiskt blod i ådrorna. Dessutom finns en afrikansk minoritet i de flesta länderna. Dessa är efterkommare till slavar som infördes under spanjorernas herradöme och bor huvudsakligen på östkusten vid Karibiska havet. Bland de afrikanska befolkningsgrupperna samt i Belize talar man engelska, för övrigt är huvudspråket i regionen spanska.

Centralamerikas norra del bidrog till de blomstrande indiankulturerna som mayafolket och aztekerna i Mexico, medan den södra delen hade mer gemensamt med inkafolket och andra sydamerikanska kulturer. I stora delar av regionen förde dock mindre indiangrupper en relativt isolerad och primitiv tillvaro. Christoffer Columbus nådde det Centralamerikanska fastlandet på sin fjärde och sista resa år 1502 och utforskade då den karibiska kusten från dagens Honduras till Panama. Efter Columbus började andra upptäcktsresanden att strömma till, och i början av 1500-talet blev samtliga länder spanska kolonier. Britterna fick herradömet över ett begränsat område i form av Brittiska Honduras, nuvarande Belize. Britterna behöll makten i Belize fram till 1981 medan spanjorernas storhetstid tog slut redan 1821 och de tidigare spanska kolonierna (förutom Panama som tillhörde Colombia) gick samman och skapade en gemensam Centralamerikansk republik. Den nya republiken präglades av inbördeskrig och politiska tvister och upplöstes endast 17 år efter att den hade grundats. Därefter förde några av länderna krig mot varandra och inom länderna rådde oro med inbördeskrig och diktaturer.

Ända sedan spanjorerna vände hemåt igen har USA velat ha ett finger med i spelet i Centralamerikas politik och ekonomi. Amerikanska handelsbaroner upprättade fruktplantager i många centralamerikanska länder och USA:s närvaro bidrog på många ställen till stabilitet och utveckling. Fruktherrarna visste dock att ta betalt för sina insatser och uttrycket bananrepublik uppstod från de nordamerikanska plantageägarnas stora makt i länderna. Ända sedan andra världskriget tog slut har de centralamerikanska länderna försökt att begränsa USA:s makt. Den nordamerikanska storebrodern är dock fortfarande högst närvarande i området och har både blandat sig i politiska problem och gerillakrig som tillsammans med en haltande eknomi har hållit många av länderna i ett skruvstäd under många årtionden.