Etiopien

Etiopien är tillsammans med grannländerna Djibouti, Eritrea och Somalia, en del av Afrikas horn. I öster gränsar Etiopien till Kenya, och till Sudan i söder och väster. Större delen av landets yta består av en högslätt som är belägen på 2 000 meters höjd. Slätten består även av bergstoppar, som kan vara över 4000 meter höga på en del ställen. I öster ligger den torra, guldfärgade Ogadenöknen, som somalierna anser tillhör Somalia. Högslätten är nästan helt täckt av grässtäpper, medan bergsluttningarna är klädda i skog. I sydväst består det för övrigt så torra landet av en del regnskog. Regnskogarna har ett rikt djurliv med bland annat lejon, leoparder, elefanter, bufflar och många antilop- och vildsvinsarter. På höglandets slätter lever dessutom en rad djurarter som inte hittas någon annanstans i världen, t ex abessinsk stenbock, geladababian och simienräv.

Etiopien ligger i det tropiska klimatbältet, och årsperioderna bjuder inte på några större temperaturväxlingar. Det gör däremot landets varierande topografi. På låglandet regnar det väldigt sällan, och medeltemperaturer på mellan 26 och 36 grader året runt gör dessa områden till några av världens varmaste. Höglandet har något lägre temperaturer, och sommarperioden (juni till september) bjuder på en del regn. Här är klimatet mer tempererat än tropiskt. Ändå är torkan ett stort hot, och den har under flera perioder skapat stora problem för landet. En del av Etiopiens områden var en gång i tiden ganska fruktbara, men har utplånats av torkan i landet. Detta gäller bland annat delar av Great Rift Valley, som går tvärs genom landet och delar högslätten i två delar, med stora klyftor och branta klippväggar. Den långsträckta ravinen har haft en stor betydelse för människans utveckling. Forskarna tror att de människoapor som för miljoner år sedan levde på dalens västsida, utvecklade sig till vår tids gorillor och chimpanser, medan de som levde på östsidan blev vår egen arts förfäder.

Invandrade araber var med och grundade Aksum-dynastin, som härskade över ett enormt landområde från 100 f.kr. till 700 e.kr. Rikets första härskare var den legendariska Menelik I., som enligt historien var resultatet av ett romantiskt möte mellan kung Salomon och drottningen av Saba. Detta skulle i så fall innebära att han är anfader till alla efterföljande etiopiska kejsare. Det är bland annat tack vare den här högtstående kulturen som Etiopien blev ett av världens första kristna länder, när kung Ezana 300 e.Kr. gjorde kristendomen till officiell religion i Aksum. Den uråldriga koptiska kyrkan, även kallad den etipoisk-ortodoxa kyrkan, är fortfarande landets officiella religion. Sedan 1974 samsas den med islam. Muslimska missionärer har under flera århundraden försökt omvända etiopierna, som under nästan lika lång tid har vägrat. Grannländerna övergick snabbt till islam. Till följd av detta har den etiopiska kristendomen varit ganska isolerad från kristendomen i övriga delar av världen. Det tydligaste kännetecknet för den etiopisk-ortodoxa kyrkan, är att Jesus uteslutande anses vara gudomlig, och inte en blandning av gud och människa, som i vår egen version av kristendomen. Dessutom kan etiopierna skryta med att självaste Færbundsarken (skrinet som innehåller Moses-tavlorna), finns i landet. Menelik I. tog arken från kung Salomon i Jerusalem, och placerade den i ett litet kapell i Aksum. Även om det inte går att komma in i kapellet, finns det ingen kristen etiopier som tvivlar på att skrinet faktiskt finns där än. Efter några århundraden av en högkultur som var fullt jämförbar med det samtida romarriket och perserriket, splittrades Aksumriket. Maktcentrumet förflyttades söderut, till Zagwedynastin med huvudstad i Lalibela. I Zagwe-kulturen, som blomstrade mellan 1150 och 1270, trodde människorna att de härstammade direkt från Moses, och den koptiska kristendomen fortsatte att vara huvudreligion. Man byggde ett stort antal kyrkor, i form av monoliter, direkt inhuggna i klipporna.

När europeerna började utforska Afrika, kom det på 1500-talet en grupp portugiser förbi Etiopien. Gästerna hälsades i början välkomna som en hjälp i kampen mot islam, men de portugisiska missionärerna blev till sist för mycket för kejsar Fasilides, som kastade ut dem 1633. Ett par århundraden senare började italienarna intressera sig för det östafrikanska landet, och var det första europeiska landet som lyckades göra Etiopien till en koloni år 1936. Detta innebar att kejsaren, Haile Selassie, så småningom blev tvungen att lämna landet. 1941 kastade de allierade styrkorna ut italienarna, och kejsaren återvände från sin exil i England. Han återupptog de moderniseringar han hade påbörjat under sin första kejsarperiod. Selassies sista kejsarår präglades av en våldsam hungersnöd som drabbade stora delar av Afrika, och kostade 200 000 människor livet. Efter hungersnöden följde stora politiska och sociala oroligheter. 1974 avsattes kejsaren, monarkin avskaffades och man försökte upprätta en kommunistisk stat. Men det politiska kaoset fortsatte, och så även återkommande perioder av torka och hungersnöd, till dess att den etiopiska republiken upprättades med buller och bång år 1995.

Med Afrikas största antal sevärdheter placerade på UNESCO:s lista över världskulturarv, finns det mycket att göra under en resa till Etiopien. En av de många UNESCO-sevärdheterna är Tiyas 32 mystiska stelar, (platt sten med ingraveringar eller reliefer, som används som grav- eller minnessten). Dessa stelar i sten av okänd ålder härstammar från en okänd kultur, och är utsmyckade med symboler som ingen ännu har lyckats tyda. En annan, däremot välkänd, högkultur är Aksumriket, det heliga huvudsätet för den koptiska kyrkan som än idag är ett populärt pilgrimsmål. Ruinerna av det storslagna riket kan ses vid staden Aksum, i norra Etiopien. Här finns uråldriga palats, gravmålningar, enorma obelisker och stelar. Monoliter och stelar har använts som gravmonument på många platser i världen, men Aksum särskiljer sig genom stelarnas fina skick, antal och storlek. De största väger över 500 ton och är över 2 000 år gamla. Det är också i Aksum som Paktens Ark förvaras, i kapellet vid Sankta Maria av Zion-kyrkan.

Centrum för Etiopiens andra stora dynasti, Zagwe, heter Lalibela, även känt under tilltalsnamnet Etiopiens Jerusalem. Områdets 11 kyrkor, direkt inhuggna i klipporna, har sedan de byggdes mellan det 11:e till 13:e århundradet, använts varje dag, och används fortfarande. Varje kyrka, inklusive trappor, fönster, kolonner osv, är uthuggen ur ett enda stenblock. Platsen är naturligtvis skyddad av UNESCO-konventionen.

Ytterligare en före detta huvudstad finns i Gondar, nordöst om Lalibela. Staden omtalas ofta som ”Afrikas Camelot”, på grund av sina många slott och palats från 1600- och 1700-talen. Vissa platser i området verkar dessutom vara direkt hämtade från det medeltida Europa. Gondar var under kejsar Fasilides en knutpunkt för kultur och handel, och det berömda slottsområdet innehåller sex slott, varav Fasilides slott är det vackraste och mest välbevarade.

Huvudstaden Addis Abeba, Afrikas fjärde största stad, är vid första anblicken inte charmigt, men tittar man närmare på staden erbjuder den en hel del sevärdheter, och kan avslöja en särpräglad blandning av gammalt och nytt. Heliga treenighetens katedral är landets näststörsta, och är begravningsplats för Haile Selassie och hans hustru Menen Asfaw. Det lilla nationalmuseet är också väl värt ett besök. Här finns bland annat den berömda urtidsmänniskan Lucy, tillsammans med många andra av Östafrikas viktigaste fynd av urtidsmänniskor.

Etiopien bjuder på massor av bildskön natur, t ex den stora Tanasjön, som är vackert och fridfullt belägen mitt i all grönska. Strax söder om sjön har Östafrikas berömda Blå Nilen sitt ursprung, och det är inte långt till det brusande vattenfallet  Blå Nilen. Sjöns största sevärdhet är däremot de små öarna med gamla kyrkor och kloster, som ligger utspridda över hela sjön. Byggnadernas historia går så långt tillbaka i tiden, att den ofta inte går att fastställa, men är inte desto mindre fascinerande. Tjugo av öarna är hemstad för ett otal heliga klenoder, som vaktas av fast bosatta munkar. Munkarna visar gärna sina skatter mot betalning. Alla kloster är däremot inte öppna för kvinnliga besökare.