Bara 15 kilometer vatten skiljer Marocko från Europa. Ändå är det en helt annan värld som öppnar sig – i Marocko är basarerna mer färgrika, den spansk-moriska arkitekturen mer storslagen och bergslandskapet mer dramatiskt än vad som går att föreställa sig. Följ med till Marocko – en upplevelse för alla sinnen!
Kungariket Marocko ligger i det yttersta, nordvästra hörnet av den afrikanska kontinenten. Landet har sedan 1976 dessutom gjort anspråk på området Västsahara som ligger söder om det egentliga Marocko. Till gengäld har Spanien de två enklaverna Ceuta och Melilla på den marockanska medelhavskusten som ett minne av den spanska koloniseringen av landet.
Marocko är ett bergigt land; Atlasbergen löper längs nästan hela dess längd och är indelat i de tre bergskedjorna Anti Atlas, Höga Atlas och Mellanatlas. Här klamrar små bergsbyar sig fast vid bergssidorna mellan betesmarker för får och getter. Med sina många högslätter ligger Marockos genomsnittshöjd på hela 800 meter. Riktigt flackt är det bara vid medelhavskusten och i syd där Saharas öken börjar. Här härskar hettan och torkan medan Marockos bergsområden får rikligt med både regn och snö. Det ur semestersynpunkt behagligaste klimatet finner man längs kusten med långa, varma somrar och korta vintrar som aldrig blir riktigt kalla. 10-15 grader är snittemperatur för januari månad.
Delar av dagens Marocko har varit underlagt såväl Fenicien som Karthago och Rom. Araberna är de erövrare som fått mest inflytande över landet som vi känner det idag. De arabiska erövrarna kom hit i slutet av 600-talet. Med sig tog de islam som skapade en grogrund för en omfattande kulturell blomstringsperiod.
Under 1800-talet började Frankrike och Spanien att visa intresse för de nordafrikanska länderna vilket ledde till 1912-års delning av Marocko i en fransk och en spansk del. Först 1956 återfick Marocko sin självständighet och den tidigare sultan Muhammad V blev landets första kung. Marockos första tid som självständig stat präglades av politiska oroligheter och sammanstötningar mellan de politiska partierna och kungen. 1976 försökte Marocko själva sig på rollen som erövrare då man gick in i Västsahara. Sedan dess har områdets befrielserörelse försökt hålla marockanerna stångna, men än idag är Västsaharas tillhörighet ouppklarad. Marocko har länge velat bli medlemsland i EU men har idag bara uppnått status som associerad medlem.
Under 1990-talet genomfördes politiska liberaliseringar som bland annat flyttade visst inflytande från kungen till de politiska partierna och gav kvinnor en något bättre rättsställning. De politiska förändringarna tog dock fart på allvar först efter Den arabiska våren som från december 2010 spred sig över flera arabiska länder. Upprorsstämningen nådde Marocko i februari 2011 med demonstrationer i flera städer och krav på mindre makt åt kungen. Marocko var det första landet där folkets protester ledde till en demokratisk folkomröstning. Detta skedde 1 juli 2011 och ledde till en ny författning som, i alla fall på pappret, flyttade en del av makten från kung Muhammad VI till den nyvalda premiärministern Abdelilah Benkirane.
De flesta marockaner är berber – en betäckning med anor ända tillbaka för romarnas närvaro i landet som egentligen betyder ”barbarer” – men som idag används för de efterkommande av de många olika grupper som bodde i Atlasbergen innan araberna kom till landet. Trots att arabiska är Marockos officiella språk talar många berber fortfarande de traditionella berberspråken. Förutom språket tog de arabiska erövrarna på sin tid med sig islam och idag är nästan alla marockaner sunni-muslimer. Landets kungahus sägs stamma från profeten Muhammed i rakt nedstigande led. Religionen och de islamska traditionerna har stor betydelse för befolkningen och fick extra näring under kampen för självständighet från Frankrike.
I Marocko finns flera städer som vid något tillfälle varit landets huvudstad. Fez är den äldsta av dessa och grundades på 700-talet, strax efter arabernas ankomst till landet. Fez gamla stadsdel är idag den största medeltidsstaden i den islamska världen och bjuder på en fascinerande upplevelse med myriaderna av små butiker, moskéer, keramikverkstäder och åsnor lastade med allsköns varor.
Lockar mer klassiska sevärdheter kan man med fördel ta vägen förbi den rofyllda islamska skolan Sahrij Medersa med den stora gårdsbassängen, besöka stadens grundläggare – Molay Idriss – mausoleum eller det jättelika palatset Dar Glaoui med privat koranskola, hammam, begravningsplats och stall. Dessutom hyser Fez världens äldsta universitet som är i bruk än idag – al-Qarawiyyin från 859.
1100-talets almoravid-imperium placerade sin huvudstad i Marrakech – en stad som fullkomligt osar av äventyr och mystik. Börja t.ex. din upptäcktsfärd på stadens stora torg, Djemaa el-Fna och fortsätt vidare genom labyrinten av souker (marknader) som omger torget. Besök också Bahia-palatset med de överdådiga mosaikerna och Koutoubia-minareten som tronar över Marrakechs högsta moské.
Landets tredje kungastad, Meknes kallas även Marockos Versailles. Detta på grund av de många storslagna palats och moskéer som sultan Moulay Ismail lät uppföra under sin regeringsperiod på 1600-talet. Missa inte den vackert smyckade Bab el-Mansour-porten och de enorma stallbyggnaderna med det snillrika underjordiska avkylningssystemet. Sultan Ismails grav är också ett praktexempel på marockanskt konsthantverk.
De tre ovannämnda städerna finns samtliga representerade på UNESCO:s lista över världskulturarv, liksom ruinstaden Volubilis med de romerska pelarna och bågarna, vackert placerade i de böljande backarna i området. Glöm för all del inte Casablanca – staden som en viss herr Bogart och fröken Bergman odödliggjorde genom filmen med samma namn. Staden är en modern storstad, välutvecklad såväl kulturellt som ekonomiskt, och med en kosmopolitisk prägel som härstammar från tiden som franskt protektorat. Föredrar du strandliv kan du bege dig till Agadir i södra Marocko. Staden är landets badsemesterort nummer ett och har hela 300 solskensdagar om året!