Dominica
Res till Dominica
Dominica är känd som ”Karibiens naturö”. Små gnagare som kallas agutier pilar runt på marken i jakt på nötter, i träden tjattrar gröna, röda och blå papegojor och fjärilar stora som handflator kretsar runt de blommande buskarna. Skogarna på toppen av Dominicas vulkaner är inhöljda i en konstant dimma, sjöarna kokar och svavelånga stiger från marken med lika stor beslutsamhet som vattenfallens massor störtar mot jorden. Kanske ligger det något i påståendet om att Dominica var den enda karibiska ö Columbus lärde sig att känna igen.
Invånare
73.800
Huvudstad
Roseau
Språk
Engelska
Dominica
Geografi och natur på Dominica
Dominica ligger ungefär i mitten av raden av Små Antillerna som delar Karibiska havet från Atlanten. Denna natursköna ö är av vulkaniskt ursprung och dess landskap präglas av taggiga klippor och lavatoppar med Morne Diablatin på 1 447 meter som högsta punkt. Många av klippsidorna är täckta av antingen bananplantager eller tropisk regnskog med flera ovanliga växt-, fågel-, och djurarter. Här finns öns nationalfågel, den grön-lila kejsaramazonen. Vattnet runt Dominica är rikt på valar och delfiner, och valsafari är en populär aktivitet bland Dominicas besökare. Klimatet på Dominica är tropiskt med en riklig nederbörd. Den 757 km2 stora ön får varje år 6 500 millimeter regn, något mindre vid kusterna. Som en jämförelse får Sverige mellan 600 och 700 millimeter regn per år. Regnet på Dominica faller huvudsakligen mellan juli och oktober när även de beryktade karibiska vulkanerna kan härja över ön. Dock håller sig temperaturen för det mesta på 25-32°.
Dominicas historia
Dominicas ursprungsbefolkning var arawakindianerna som på 1300-talet fick lämna plats åt karibindianerna. Columbus landsteg söndagen den 3 november 1493 och uppkallade landet efter veckodagen - Dominica är det latinska ordet för söndag. De ovanligt motståndskraftiga karibindianerna gjorde Dominica till den sista ön i Karibien som koloniserades. Franska missionärer gjorde ett försök på 1600-talet men gav upp och lämnade ön igen. De ogästvänliga karibindianerna var dock till slut tvungna att ge vika för européerna. Både britter och fransmän lockades till ön och dess ädelträd och slogs intensivt om ön fram till 1805 då den slutligen blev brittisk koloni. Kolonialherrarna lyckades inte utrota den indianska befolkningen, något som annars inträffade i många andra kolonier. Idag är Dominicas cirka 3 000 karibindianer de enda kvarvarande representanterna för ursprungsbefolkningen i Östkaribien. Karibindianerna finns i ett område på Dominicas östkust där de lever i samma form av reservat som indianerna i USA. Förutom denna minoritet på 3 000 personer är merparten av Dominicas 72 000 invånare ättlingar till afrikanska slavar. Britterna gav Dominica självständighet den 3 november 1978, exakt 485 år efter de första européernas ankomst. Två år efter självständigheten skrev Dominica historia genom att välja Karibiens första kvinnliga premiärminister, Mary Eugenia Charles, efter flera år av korrupt och tyranniskt styre. Efter Charles avgång följde ett antal turbulenta år med mycket korta regeringsperioder. Nu har Dominica däremot slagit världsrekord genom att välja världens yngsta statsöverhuvud, Den 31-årige Roosevelt Skerrit.
Sevärdheter på Dominica
I motsats till de strandkantade paradisöar som omger Dominica finns här endast få sandstränder. Dessa har dessutom oftast en gråsvart sand. Dominica provar därför istället att marknadsföra sig som en ekoturismdestination. Detta är därför inte en plats att åka till om man är ute efter prydliga semesterområden, internationella hotellkedjor och klassiska vita sandstränder. Dominicas kuster är präglade av karga klippor som stupar nästan lodrätt ned i havet och formar vackra och mycket dramatiska kustlandskap. Den övriga naturen på ön är även den väldigt vacker. Här samlas de enorma regnmängderna i dånande forsar med stora vattenfall, som t ex de 60 meter höga Trafalgar Falls som ligger i en av öns många nationalparker - Morne Trois Pitons nationalpark. Denna vackra park har klarat Unescos strikta upptagningskrav och har fått en plats på världsarvslistan. Parken utgörs av ett vulkanområde som är täckt av en frodig och tropisk regnskog med ett stort antal växter - ett tätbevuxet virrvarr av ormbunkar, palmer, ananasplantor, orkidéer och gamla träd med fristående rötter täcker de branta vulkaniska slänterna och omringar vattenfall, sjöar, varma källor och ångsprutande sprickor. Nationalparken är även hemvist för en kokande sjö som med sina 60 meter i diameter är världens näststörsta efter Rotorua på Nya Zeeland, samt ett stort antal fåglar och fjärilar i strålande vackra färger.
Bristen på stränder innebär inte att badkläderna behöver lämnas hemma. Här kan man simma i en liten sjö nedanför ett vattenfall omgärdat av grönbeklädda klippor och mossbevuxen sten. En av de vackraste platserna för den här typen av aktiviteter är Smaragdsjön, eller Emerald Pool, vid Canefield norr om huvudstaden Roseau. Förutom vandringar på glesbefolkade och undersköna stigar kan man även roa sig med dykning. Det finns goda möjligheter till ovanliga dykupplevelser bland Dominicas fiskrika korallrev och branta klippsluttningar under vattnet.
Den som vill se något annat än natur kan besöka huvudstaden Roseau. Med sina gamla trä- och stenhus med snirkliga träutsirningar och vackra balkonger ser staden nästan ut som en kvarleva från en svunnen tid. Ändå har den allt som en karibisk stad ska innehålla vad gäller marknader, kyrkor från kolonialtiden och trevliga familjerestauranger med spännande kreolsk mat på menyn. Stadens botaniska trädgård som byggdes 1890 är även den väl värd ett besök.
