Säg Kuba och de flesta tänker på rom, revolution och feta cigarrer. Men Kuba är också historiska kolonialstäder, intressanta museer och tropiska sandstränder. Här finns pulserande salsarytmer, gröna odlingsmarker med meterhöga sockerrör och murmålningar som hyllar revolutionshjälten Che Guevara. Och reser man till Kuba behöver man ju inte gå miste om varken rom eller cigarrer.
Kuba är Karibiens största land. Den långsträckta ön på 1 200 kilometers längd ligger mellan Karibiska havet och Atlanten. Från Kubas nordligaste punkt är det ca 150 km till Florida, och från den västra spetsen är det ungefär lika långt till Yucatanhalvön i Mexico. Norra Kuba är ganska platt, medan terrängen i söder och öster är mer varierad med ett par bergskedjor som bryter av de gröna, böljande kullarna. Landets högsta punkt är Pico Turquino på 2 005 meter. Trots att huvudöns två kuster bara ligger 191 kilometer från varandra på det bredaste stället, är de väldigt olika. Medan nordkusten i huvudsak består av sandstränder kantade av korallrev, är nästa hela sydkusten sumpmarksartad. De flesta och de största av Kubas över 4 000 små öar och skär ligger längs den norra kusten. Kubas klimat är tropiskt med regnperiod från maj till oktober. Den varmaste månaden (juli) har 28° i genomsnitt, medan januari har 22°. Den nordöstvända kusten drabbas då och då av orkaner.
Av Kubas 11 miljoner invånare är de flesta ättlingar till spanska kolonialherrar och afrikanska slavar. Den förste spanjoren på Kuba var Christofer Columbus som gick i land här på sin första resa till Amerika år 1492. Härefter tog den spanska koloniseringen fart, och den indianska ursprungsbefolkningen blev snabbt utrotad. I gengäld utökades befolkningen när de afrikanska slavarna togs in som arbetskraft till de nyanlagda kaffe- och sockerplantagerna. Spanjorernas regerande av landet var hårt och undertryckande och provocerade fram flera uppror under århundradena. Men kubanerna skulle dock få hjälp av amerikanerna med att kasta ut spanjorerna, vilket skedde 1898 efter det spansk-amerikanska kriget. Kuba blev en självständig republik efter en fyraårig övergångsperiod med amerikansk administration. Fram till 1959, när Fidel Castro tog makten och påbörjade sin kommunistiska revolution, var USA:s inflytande stort överallt. Men med Castros seger över den tidigare diktatorn Fulgencio Batista övertog Sovjetunionen USA:s tidigare status som Kubas bästa vän. USA har dock inte helt gett upp sina intressen i landet, och finns till exempel närvarande i form av den omdiskuterade Guantanamobasen i sydöstra Kuba. Basen upprättades redan 1903 när Kubas självständighet fortfarande var något helt nytt, vilket gör basen till USA:s äldsta flottbas utanför landets egna gränser. Precis som amerikanerna är många kubaner inte så förtjusta i Castro och hans regeringsform. Sedan revolutionen har miljoner invånare flytt till framför allt Florida och Mexico. De sociala förhållandena har dock förbättrats avsevärt under Fidel Castros styre. Före revolutionen var mer än hälften av befolkningen analfabeter. En omfattande kampanj mot analfabetismen sjösattes, och Kuba har nu en av de bästa utbildningssystemet i hela Latinamerika med gratis undervisning från början till slut.
Åker man till Kuba ska man försöka anpassa sig efter det lokala tempot och på det stora hela ta lite lättare på saker och ting eftersom allt tar sin tid här. Förutom denna naturligt avstressande faktor har Kuba massor att erbjuda: ett blomstrande kulturliv med en levande musikscen, färgstark affischkonst och en årlig karneval. Dessutom har Kuba vackra landskap, spännande kolonialstäder och lockande sandstränder. I den arkitektoniska pärlan Trinidad kan man njuta av de otroligt välbevarade kolonialbyggnaderna, koppla av på de exotiska palmstränderna eller ta ett dopp i Karibiska havet. Huvudstaden Havanna är med sina två miljoner invånare Karibiens största stad och kan uppvisa en kontrastrik gatubild präglad av amerikanska 50-talsbilar, rostiga ryska Lador, hästvagnar och kinesiska cyklar. Havannas gamla stadsdel som grundades på 1500-talet har av UNESCO förklarats som en del av världens kulturarv. Man förstår varför när man rör sig genom de smala, stenlagda gatorna, förbi tunga dörrar i massivt trä och under fina smidesbalkonger.
På Plaza de Armas, stans gamla paradplats, står det träd under vilket stadens första stadsråd valdes, och som invånarna i Havanna tillskriver nästan magiska krafter. Platsen är för övrigt omgiven av vackra, historiska byggnader som Castillo de la Real Fuerza, Havannas äldsta fort, och El Palacio de los Capitanes Generales – ett imponerande palats i barockstil, som stod färdigt 1791, redo att husera den spanske kolonialguvernören. Ett absolut måste på resan till Kuba är ett besök på en av de fabriker som framställer de berömda cigarrerna. Här kan man se hur cigarrerna handrullas och få höra historien om hur indianerna på Kuba lärde européerna att röka, varefter ovanan spred sig över hela världen.
Känner man för lite natur efter det rökiga fabriksbesöket är Viñalesdalen ett bra alternativ. Den lummiga och bergiga dalen är en av Kubas mest natursköna platser. Klipporna är Kubas äldsta, och århundradenas väder och vind har arbetat hårt med klipporna och under åren format hundratals grottor med underjordiska floder och droppsten i besynnerliga former. En del av grottorna var ursprungligen bebodda av indianer. I områdets dalar odlas kaffe och världens bästa tobak kallad vueltabajo mellan de särpräglade knubbiga kalkstensplatåbergen som kännetecknar området. När man åker på semester till Kuba måste man vara beredd på att byråkratin och lönesystemet kan göra även de mest simpla aktiviteter besvärliga att genomföra. En portion tolerans och gott humör är därför viktigt att ta med sig, men då kan man också vara säker på att få unika upplevelser i ett av Nordamerikas mest intressanta länder.