Litauen är ett vackert och grönskande land där du möter landsortsidyll, vidsträckta stränder, medeltidsstäder med imponerande borgar och fästningar – där bland annat korsfarare och storfurstar har huserat – och en befolkning som är stolt, humoristisk och värnar om sin nationella identitet. Litauen är det sydligast belägna av de tre baltiska länderna, och det största och folkrikaste.
Det litauiska landskapet jämnades ut av de smältande glaciärerna efter den sista istiden. De högsta områdena består av moränkullar i västra och östra höglandet. Terrängen har flera sjöar och våtmarker och över 30 procent av landet är täckt av skog som inte bara är hemvist åt massor med fisk, kantareller och bär, men även vildsvin, älg, varg och björn. Skogarna och mossarna är några av Europas största och rymmer en enastående flora och fauna.
Längst i söder är den litauiska kusten avskärmad av 95 kilometer långa nationalparken Kuriska näset som är en sandtunga bestående av vackra, långsträckta vita sandstränder och tallskog.
Från 1200-talet och framåt härskade storfurstarna i Litauen, och det då jättelika landet sträckte sig från Östersjön och hela vägen till Svarta havet. Polen och Litauen var i en allians som år 1569 blev en union mellan de två staterna. Polen var emellertid storebror och slutet på Polen-Litauen-unionen kom med tre delningar på 1700-talet, som resulterade i upplösningen av det en gång så stora riket. Merparten av Litauen föll istället under Ryssland, men efter första världskriget år 1918 förklarades Litauen självständigt. Landet tvingades däremot först ta sig genom ett självständighetskrig och ryska revolutionen. I och med Tysklands och Sovjetunionens så kallade icke-angreppspakt från 1939 delade de två länderna i ett hemligt tilläggsprotokoll merparten av Östeuropa mellan sig, och Litauen hamnade tillsammans med Estland och Lettland i Sovjetunionens intressesfär.
År 1941 invaderades Litauen av Nazi-Tyskland. Det innebar att cirka en kvarts miljon judar mördades i Litauen eftersom judar från många andra europeiska länder blev hitförda och mördade av nazisterna. Efter kriget återvände de sovjetiska trupperna till Litauen, som återigen blev en sovjetrepublik. Det rådde ett stort motstånd mot den sovjetiska belägringen, och partisansoldater gömde sig i skogarna och kämpade mot övermakten, men förgäves. Inte förrän år 1991 blev Litauen självständigt efter en våldsam kamp med sovjetiska trupper i Vilnius.
Vilnius er huvudstad i Litauen. Vilnius är otroligt vackert där floderna Neris och Vilnia möts. Vilnius’ gamla stadsdel finns med på UNESCOs lista över världskulturarv tack vare den imponerande arkitekturen med exempel på gotisk stil, renässans, barock och klassicism. En promenad längs Vilnius’ gator tar dig hela vägen från medeltiden till sovjettiden och fram till nutid.
Centralt beläget i Vilnius hittar vi Storfurstarnas palats som nyligen byggdes upp igen och symboliserar landets historia, staten Litauen och den nationella identiteten och medvetenheten. Allt är väldigt publikvänligt och även om palatset är nytt ger det ett bra intryck av allt det som en gång funnits där.
Stadsdelen Užupis är väldigt speciell för Vilnius. Det är en liten republik som frigjort sig från övriga staden, och ligger där nästan som ett spöke som Vilnius befolkning tycker väldigt mycket om. Užupis’ invånare är en brokig skara med många kreativa typer. Stämningen i stadsdelen är avslappnad och här finns roliga butiker, spännande gallerier och trevliga kaféer.